2021

Stockholm den 19 Februari 2021

Så här i början av vintern som kom rätt sent, ja, den kom först in på 2021 efter alla våra storhelger som jul, mellandagarna och nyårshelgen. Sen fick vi Trettonhelgen och till sist tjugona Knut för då dansas julen ut. Jag hann med att skriva några inlägg både före julen och efter nyår men datorn krångla så mycket så innan jag hade skrivit klart 'flög ' dom sin kos.

Nu sitter jag återigen framför datorn och försöker skriva om nutiden. Utanför mitt fönster där jag har mitt lilla hus (kanske jag vill bygga ut den någongång). Ialla fall så kryllar området av arbetare, grävskopor och stora lastbilar därför att Eskilstuna kommun har gett tillåtelse att på en ganska så liten mark godkänna fyra stora hus bakom mig och vid sidan av min tomt planeras tre stora hus. Ja, så lätt kan en del få ett Ja på sin förfrågan om att få avstycka sina tomter med bygglov. Jag själv frågade för ett år sedan om jag fick avstycka min långa 'länga' som är ungefär 22 meter bred och kanske 300 m. lång, jag vet exakt inte hur stor tomten är men tror att den är ca. 2.800 kvm. så det hade blivit fint med en liten 'by' av mindre hus, dvs. fritidshus eller något i den stilen. Helt enkelt för att bättra på min pension. En pension i Sverige följer inte med den allmänna prisutvecklingen i samhället som hyra, mat och övriga utgifter. Inte mycket nöjen verkar det som att den skulle räcka till heller.

Jag glömmer aldrig när jag åkte med en 'pensionärsbuss' till ett slott i Södermanland och de hade allt i kommers att sälja. Det var så jättefint och en massa saker att köpa. Såklart köpte jag med mig lite presenter men när jag satt där i bussen så tittade jag mig omkring. Ingen av de pensionärer som satt i bussen hade köpt med sig något från marknaden. Inga kassar. Inga påsar. Ingenting. Jag blev så förvånad. Undrar varför. Idag vet jag. Pensionen räcker inte till kommers. När jag skriver det här UNDRAR JAG NÄR PENSIONÄRERNA I SVERIGE BLIR BEFRIADE FRÅN SKATT PÅ SIN REDAN INBETALDA PENSION.

Så tråkigt och så onödigt att straffa dom äldre att inte få kunna njuta av livet som alla andra samhällsgrupper. Vi behöver också en ny tv, en ny mobil, en ny dator, nya glasögon, nya kläder, besöka hårfrisörskan och en massa annat trevligt. Ja, nu blev det något helt annat jag skulle skriva. Nåja, med grävjobbet betyder det för mig personligen att min landsortsidyll - där jag ville njuta av naturen har fått sig en riktig känga. Tro det eller ej men det börjar se ut som ett modernt villaområde med stadsbildning.

En miljöfråga till dom ansvariga politiker i Eskilstuna. Vad händer med skogen som sakta men säkert får lämna sin area till en bebyggelse. Vad händer med skogen och träden och alla djur och fåglar. Vad händer med våra svenska åkrar. Det byggs hus på åkrar med lera och vatten. Hur kan dom styrande tillåta det. Kommer ihåg för ett år sedan när Coronan kom till vårt kära fosterland. Det uppdagades att den svenska staten har ingen beredskap för kriser. Och det värsta av allt. Sverige förmår inte att försörja sin befolkning. Vi har för få bondgårdar.

Alla vet att ekosystemet störs ända ned till djupet. För mig som kristen känner jag och tror att det här med Coronan är en varning till jorden och dess människor. Gud talar. Säger 'backa'. Ni syndar. Ni har övergett mig 'Er skapare och herre'. Ja, så känner jag. Och det gör mig ledsen för jag vet att det finns ingen som lyssnar på fotfolket. OM inte vi människor backar i vår framfart. Kommer vi snart att få använda hästar och kärror för att göra våra ärenden. För att rädda vår planet JORDEN.

Jag tänker mig den Amerikanska prärien med hästar och dragkärror som drar folket in till stan till sina jobb och sitter försjukna i sina egna tankar när dom hör hästens hovar springa sina lopp på våra vägar. Det vore ju inte så illa som det låter. Skoldroska. Arbetsdroska. Shoppingdroska kanske med tre timmars handlande inne i stan. Med hembakad fika någonstans med komjölk till kaffet. Fy hunden vad mysigt.

Med dessa skrivna ord önskar jag alla kära läsare av Gloriaskatten en välsignad helg och att ni får ändå njuta av sportlovet.(se där nu hoppar datorn igen med ett streck på orden.)

Glöm inte bort att baka dina egna semmelbulle för det finns goda recept och att handa mandelmassa tillsammans med grädde. Är så gott att komma hem efter en promenad och värma varm het mjölk. Både till barnen som har sportlov och till alla föräldrar som jag vill ge en eloge till. Ni är bäst.

g l o r i a

O R I O N 

Stockholm den 1 december 2020

Det var en sen novemberkväll när jag och några av mina syskon skulle träffas över en fika ute på landet. Vi hade det trevligt och smakade för första gången vinterns glögg som doftar helt underbart. Timmarna gick fort och det var dags för alla att åka hem till sig. Det var mörkt och stjärnklart och man kunde se hela universum med vintergatan och vår stjärnhimmel. Väl ute hör jag min broder ropa på mig 'Marita, gå ut och du ser nu De tre vise männen på himlen'. Jag gick ut och där syntes Alnitak som är en Trippelstjärna i Orions bälte. 

Orions är ett bälte enligt astrologer/astronomer och som sysslar och studerar mycket med stjärnor på himlavalvet. I Bibeln kallas just de för De tre vise männen. De bildar ett bälte av tre stjärnor i stjärnbilden Orion. Stjärnorna är Alnitak, Alnilam och Mintaka. Delta Orionis. 

Alnitak ligger uppskattningsvis 800 ljusår från jorden och 100 000 gånger ljusstarkare än solen. Alnilam ligger ungefär 1 340 ljusår från Jorden och är 375 000 gånger ljusstarkare än solen. Mintaka befinner sig uppskattningsvis 915 ljusår från Jorden och är nära 90 000 gånger ljusstarkare än solen. 

På norra halvklotet syns Orions bälte bäst på natthimlen under januari månad. Omkring klockan nio på kvällen. Och det var vid den tiden vi syskon tittade upp mot himlen och fick se De tre Vise Männen.

Så visst ska du gå ut en kall stjärnklar natt och se, till höger ganska så högt upp, men inte högst upp ser du Tre Vandrade Stjärnor. Då svarade jag min kära broder 'Ja, vi närmar ju oss Jul det är därför den syns nu på himlen'. Kära vän, det som inte går att förklara med människorord kan ibland ge oss en vink om ovan där. Om vi är tysta är inte Himlen tyst och stjärnorna förtäljer en del av Livets gåta och gåva. Så Njut av mörkret och tänd dina ljus och värm lite glögg och förundras. 

Vill du följa på fb. under 'Gloriaskatten' där jag just i år läser till varje advent några bibelverser om Undret som skedde i Betlemhems värld. En händelse som kom att förändra världens historia. Till ett då och nu. 

KRAM  GLORIA

  DEN SKIFTANDE SKOGEN 

Stockholm den 22 november 2020

Vi är många som trivs i skog och mark. Den skiftande skogen ger oss det vi behöver. På sommaren ger den oss välbehövlig skugga när solen gassar som mest under dagen och har vi ingen skog eller träd att söka upp, så har de flesta av oss en balkong eller terass där vi kan få svalka. Så här i hösttider så finns det hur mycket som helst att göra både i hem och hus för att inte tala om vad trädgården behöver. Det är jättekul att på sommaren inhandla sommarblommor och att göra fint och planera sommarens aktiviteter. Vad som är mindre roligt är att plocka bort allt. Kommer så väl ihåg när jag inte hade en trädgård utan en helt vanlig balkong att ägna mig åt. Det var i Stockholm och jag hade alltid beundrat mammas alla fina växter. Sagt och gjort, köpte frön och balkonglåder, sen sådde jag. Och vad de växte, hela sommaren och långt in på hösten. Kan inte begripa men idag tycker jag att blommor växer inte lika länge som förr. Eller har jag glömt bort. Kan vara det sistnämnda. Men ändå inte. All den här genmanipulering gör mig orolig. Inte ens vanliga frön får vara ifred. De ska utvecklas som om de inte duger längre i våra rabatter. 

Förra året fick jag hämta en massa trädgårdsprylar som hade blivit rostiga. Det passar alltid in i en höstträdgård. Sagt och gjort. De finns nu hemma hos mig. Men denna sommar har jag haft annat för mig. Vi hade ett stort projekt och det var att försöka ta ned en massa träd som vuxit sig alldeles för stora. De svajar lite för mycket när det blir blåst och sen ska de ansas. Men på 10 år har träden vuxit mer än 10 meter. Och de skulle bort. Ve och fasa, visste att blommor och andra träd skulle råka illa ut när de stora vildvuxna träden skulle fällas. Men vad göra. Nästan alla träd är nu borta men några återstår. Så min trädgård blev lite eftersatt. Sen är det så här, tror jag, att när man blir äldre vill man inte längre ha det så som man ville ha för 10-20 sedan. Fast det är en annan historia.

Tillbaka till de rostiga prylarna och en av dom visste jag direkt vad jag skulle kunna använda den till. En gran, ja, en julgran. Av rost.

Så nu ska vi snart montera fast den och inbringa en ljusslinga, så kanske jag kan fota den och visa den här på Gloria's blog. Och sen, ska jag plantera något vilt över den. Så ser mitt trädgårds arbete ut. Och som ni vet nalkas snart årets julmånad och den börjar med advent. 

Så vi ses snart här igen, tills dess 'tjingeling'. 

G L O R I A

ps. Min dator lever sitt eget liv. Så idag kan jag inte leverera bilder, det går bara inte. Men hoppas till nästa gång. 

När jag skriver Psalmer för barn menar jag söndagskolan.

Stockholm den 29 september 2020

I min generation, född på 1950-talet så var det väldigt vanligt att gå i söndagsskolan. Och vad är det för något kanske dagens barn och ungdom undrar. Jo, det är en liten gudstjänst för barn, ända upp till 12-års åldern. Det var helt enkelt barnens dag eller en barnens timma. Oftast var det en ung flicka eller pojke som fick förtroendet att vara en söndagsskolfröken. Men först fick de gå i skola, antingen med pastorn själv men det var mer sällan utan en något äldre kristen dam eller herre.

Söndagsskolfröken steg ned till barnens nivå där barnsånger och själva bibelberättelsen var enkel. Oftast med flanelograf som betyder en sammetstavla där bilder kunde sitta fast och hela tiden bytas om till en annan del av berättelsen. Att lyssna till bibelns berättelser om Jesus lyfte barnen till en annan nivå. Att tänka på andra. Ge kollekt till missionärer som hade en kallelse att predika den kristna läran ute i världen. Skolan var skolan, den var till för att lära sig läsa, skriva och räkna.

Söndagsskolan, där fick man en möjlighet till att drömma sig bort och fantisera om hur det var då. På den tiden. Att idag gå på museum är ju att besöka en annan tid. Än den vi lever i nu. Så jag sitter men en gammal liten bok och tror i min enfald att det är Svenska kyrkans psalmbok. Men märker att jag ej känner till psalmerna. Så jag tittar efter vad kan det vara för en liten bok. Jo, det är en sångbok för Söndagsskolan. Läs här och förstå. Sångbok för barn, daterad 1930.

'Hit, o Jesus, samlas vi Att ditt helga ord få höra. Värdes själv du stå oss bi Och vår håg till andakt röra; Att han, ifrån jorden tagen, Till dig alltid varder dragen.

Vårt förnuft förblindat är, Mörker all vår själ betäcker, Om din Ande ej är när, Som nytt ljus i henne väcker. Jesus, värdes oss nu stärka Och nytt hjärta i oss verka!

O du härlighetens sken, Ljus av Faderns ljus utgången. Gör vår håg från mörkret ren, som vårt hjärta håller fången. Styr vår tunga, håg och öra Till att rätt vår gudstjänst göra.

Ja, det är min hälsning till Dig idag. Har du en kallelse till att läsa Bibeln och lära ut dom bibliska berättelserna för barn. Tycker jag du ska tala med din kyrka, församling eller bönegrupp att du vill vara en söndagsskollärare. LYCKA TILL

ÖNSKAR
G L O R I A

Livet ute i vildmarken menar jag är att besöka en Fäbod - 2020

Stockholm den 25 september 2020

Att besöka en fäbod står på min lista. När jag försöker hitta en fäbod som är i bruk och att eventuellt besöka en sådan är för mig intressant. Här listar jag några åt dig. Passar dom inte dig kan du alltid söka på egen hand. Det är bara att gogla. Men läs först.

Norrbotten - Hanhivittikko, fäbod 10km ´nordväst om Övertorneå, utgör en av få bevarade och aktiva fäbodar. Ett kulturreservat och har en unik flora, kulturmiljö och gränslandshistoria.

Västerbotten - Avasjö, Åsele med djur, aktiviteter och berättelser.

Jämtland/Härjedalen -Lillhärjåbygget med Hackåsvallen är kulturreservat. Är fortfarande ett levande fjälljordbruk med fäboddrift. Gården tar emot besökare och man kan sova över i en gäststuga om man vill. Det går att köpa smör, ost eller mandelpotatis som odlas på gården.

Myhrbodaren Valsjöbyn, klassad som riksintresse.

Västernorrland - Granbodåsen utanför Ånge. Naturreservat med en av länet mest välbevarade fäbodområden och en genuin fäbodsmiljö. Rännö fäbodar utanför Matfors. Stensjöbodarna.

Gävleborg - Svedbovallen, Järvsö. Krype fäbod, Norrala, Söderhamn.

Väsby fäbodar, Edsbyn. Kulturreservat, hit har bönderna från Roteberg tagit sina djur på bete om sommaren under hela hundra år.

Dalarna - Arvselen, Malung. Här kan du boka in dig för fäbodliv under en eller flera dagar eller boka guidad fäbodsvandring.

Brindberg, Älvdalen. På fäboden finns författaren Elsa Beskowstugan, en gammal stuga som blivit litet av ett museum. Elsa Beskow bodde här några sommar i slutet av 1920 talet. Kan köpa smör och messmör.

Rensbysätern. Finns vandrarhem i omgivningarna som har brukats över 1000 år. Här bor du i timrade säterstugor med braskamin och gasolspis. Hugg din ved och hämta vatten från brunnen och njut av lugnet i naturen. Du lagar mat över öppen eld. Förbokning.

Ja, det var vad jag kände att jag ville berätta för dig. Du som vill eller önskar besöka en fäbod och själv få lite mer erfarenhet hur det var förr. Ring först för att försäkra dig om att de har öppet. Att vandra i kulturreservat är alltid en upplevelse.

Du som inte kan åka så långt får planera till nästa säsong eller att försöka dig på att nu under höst och vinter besöka en fäbod, kanske inte så långt där du bor. Att ´själv göra iordning sin matsäck med goda smörgåsar/bullar/kaffe/varm choklad är inte att förminska upplevelsen. Glöm inte heller att ta med frukt och vatten.

Gloria får önska alla kära läsare av gloriaskatten en härlig helg och en underbar höst nu när vi snart går in i Oktober månad. Redan nu börjar 'kanadagässen' träna på hemresan till varmare nejder. Du hör dom oftast rakt över ditt huvud när dom passerar dig ute på landet eller längs med vägarna. MEN glöm för alldel inte att ta vara på äpplena. De är goda att göra äppelpaj eller varför inte prova på att göra äppelmos. Tänk, det har jag aldrig gjort. Men kanske, jag gör det i höst. Vi får se.

Men innan det ska jag ialla fall försöka mig på att ta säsongens sista bad i sjön. Och vem håller mig sällskap då. Jo, det är alla kanadagässen som varje höst samlar sig på sjön och flyger över halva sörmland med sina formationer.

G L O R I A

SVERIGES TRADITIONER I HANTVERKET är vi bortskämnda med

för imorgon är det Hemslöjdens Dag, lördagen den 5 september.

Kommer så väl ihåg när man gick i skolan och visste att det var hemslöjd på schemat. En hel timme då man fick koppla av allt som hade med lektioner att göra. En himmelsk lektion om ni frågar mig. Samt att man som elev fick välja vad man ville göra. I min tid som skolelev var det slöjdteknik som gällde. Fast om jag hade fått välja var det för lite hemslöjd på en skolvecka. Att sitta och lära sig sy olika stygn och särskilt när den dagen kom, att vi skulle få brodera in sin första bokstav i sitt namn. M som jag hade. Sedan fick vi titta på en sybok med olika broderier och ifrån välja vilken stil vi ville sy. Jag valde en sirlig stil så bokstaven M blev riktigt fin. 

Jag sparade den länge och låg i mitt linneskåp. Så när min första flytt gick till Stockholm så fick min broderikudde följa med. Vilken lycka att titta på den. 

Hur gör vi för att hedra hemslöjdens dag. Jo, genom att gå och köpta tyg och så något som du vill ha. Att besöka en garnaffär som faktiskt jag gjorde för ett år sedan, och där hade jag tur. I affären låg en monter med billiga garn så jag köpte så pass mycket att jag var säker på att garnet skulle räcka till en tröja. Jag har väldigt svårt att förstå stickmönster så det går bara inte. Men som tur är får man använda sitt eget lilla huvud och minnas och man stickar. Så visst, min tröja som blir en vardagströja ute på landet (eftersom det är kallare inomhus) den tröjan blir klart nu till höst. Så det återstår att sticka klart och att sy ihop alla delar som är ärmar bak- och framstycket. Samt en liten krage blir det också. Garnet är i lite murriga färger men vet att jag nästa gång ska försöka mig på att hitta en mörkare nyans eller kanske, bara kanske köpa något garn i naturvit färg som man kan färga själv med växter ifrån skogen. 

Om du inte tycker att du inte kan varken sticka eller virka så gå till närmaste tyg eller garnaffär och fråga efter en virknål och garn. Börja att virka en sk. ruta eller bara vanliga varv till en grytlapp. Jag råkade hitta en virkad lång stycke i rutor som min moster har virkat i sina dagar och ja, den är något sliten och behöver ses över. 

Så kära vänner, läsare av Gloriaskatten - försök att gogla eller fråga någon som du känner eller som jag, hade turen att få tala med expediten hur man gör för att sticka. Jo, det går, ge inte upp. Det är riktigt roligt att få ta en egen paus med kaffe eller te och sätta sig ned med sitt handarbete. LYCKA TILL: 

G L O R I A

KULNING ATT ROPA IN DJUREN

Stockholm den 2 september

och att blåsa i valthornet var ett sätt för fäbodstintan eller fäbodsjäntan att kalla in djuren till natten. Om ni har gjort som jag i sommar, som har hittat en stor 'gärdsgård' ute någonstans i Sörmland, där ser man spår av kospill. Inte så gamla heller, det kan betyda att korna finns kanske inte så långt borta men när vi var där såg vi inte en enda ko. Varför skriver jag det, jo helt enkelt för att förr i tiden fanns det mycken mark och skogar som korna fick beta av under sommaren. Kor, getter och får är en väldig bra ingrediens att ha ute i skog och mark för att de helt enkelt äter allt som är grönt. Gräs, blad från buskar och träd och det i sin tur gör att skogen inte växer igen utan tvärtom, det bildas ängar av all spill från djuren.

När fäbodjäntan kulade in djuren till natten så var det ett rop, en kall genom att hon sjunger ut högt och tydligt en lång entonig sång och som ofta anspelade på ledarkon som hade en koskälla runt halsen. Då hörde fäbodsjäntan var någonstans hon och koflocken var. Vi säger att kon heter Blenda då sjunger hon sin sång/kulning med betoning på kons namn och de andra korna kommer i rörelse och på det viset kommer de hem om natten. Likaså getter och får följer efter ledarkossan. Om fäboden ligger bland berg och fjällar så följer kulningen genom berg och dal. Och kan nå så långt som fem kilometer. 

Döm om min förvåning när vi vandrar i ett område som säkert har varit en gärsgård en gång i tiden för vi hittar en gammal fäbod. Jag tog jättefina kort därifrån men jag får inte in bilder från min mobil till denna min blogsida. Få se om jag får någon ordning på det. Men det var en typisk fäbod med kospill och dessa hundratals viltrosensnår som växer överallt. Där satte jag mig ned och drömde mig bort från dagens vardag och tänkte 'det här borde man göra en film om'. Jag älskar gamla naturfilmer och filmer. Både klädsel och filmens händelse lockar mig till hur det var förr. Tex. så fann jag en gång i en vind i ett höghus, en hel drös gamla böcker som var skrivna av en gammal kvinnlig författare. Jag har dom hemma i bokhyllan så jag läste ut alla 10 böcker på en gång. Det tog hösten att läsa dessa romaner. Om TV har svårt med att producera fina gamla svenska filmer ska jag tipsa dom om det. För just nu finns inte mycket att titta på. Se där, tur att jag räddade dessa gamla böcker. Den där tiden mellan hägg och syren är väl världsbekant. Då det fortfarande fanns lite romantik mellan väggarna. 

Läste att det finns ett särskilt ställe i Värmland där man har sparat denna särskilda fäbodsmiljö och är idag en park som är skyddad. Den vill jag gärna besöka. 'Ack, Värmeland du sköna du härliga land' när jag sjöng den i skolan trodde jag det var Sveriges nationalsång. Hade väldigt svårt att skilja den från 'Du gamla du fria du fjällhöga nord' som är Sveriges nationalsång. Där har jag också en längtan att besöka fjällvärlden att få bada och fiska och njuta av denna särskilda vind som finns uppe i fjällen. Det är en vind utan träd eftersom det är kalt däruppe. Inga blad höres fladdra i vinden inte en gren som rör sig bara en 'röst' som påminner om forna gamla tider. Sådant lockar mig så oerhört. Hur det var förr. Hur samefolket övervann vintrar och hade stora renförflyttningar under hela året. Sådant liv är på riktigt. 

Det gick en norsk naturserie på TV som handlade om 'där ingen kunde bo' men det finns eldsjälar som flyttade upp i fjällen och levde sitt liv där med att så och odla, ha boskapsdjur och som där hade sin vardag. Den serien borde visas för alla skolungdomar för att ge dem lite perspektiv på tillvaron. Kanhända att jag gör en kaffekorg och besöker min gärdsgård nu när hösten börjar närma sig. Kan också berätta att oftast bodde fäbodsjäntan ute med sina kor ända in i oktober månad för att få bete till djuren och en del hade korna ute ända fram till jul för att sedan ta hem kossera till slakten. En ko räckte långt för en familj. Och vet ni hur man tog hand om djurköttet innan kyl och frys kom in i bilden. Jo, man la in och konserverade köttet i glasburkar och förvarade dom i jordkällare. Det låter inte gott men husmödrarna var duktiga på det och ska visst smaka riktigt gott. 

Jag vill önska alla kära läsare av Gloriaskatten en välsignad september månad och du, glöm inte kaffekorgen hemma utan baka en sockerkaka med äkta svensk smör i och njut av några goda smörgåsar och ta med äpplen från våra goda äppelträd. 

VI HÖRS SNART IGEN.

G L O R I A

PS Har försökt nu några gånger att skriva denna artikel om fäbodsjäntan men alla gånger har datorn flippat bort den så denna gång försöker jag mig inte på att sätta in en bild. 

DEN GAMLA KULTUREN att valla kor kallas för 'fäboddrift' eller fäbodväsen.

Stockholm den 31 Juli 2020

Förr i tiden tog man reda på all mark i skog och i myrar helt enkelt för att djuren behövde äta upp sig under sommaren. Man valla kor och getter och ibland även får. Sommarbete. En fäbodjänta bodde vid en fäbodvall antingen i skogen eller vid ett fjäll. Oftast var en fäbodvall en liten stuga med fähus och kokbodar, de tillhörde oftast en storbonde eller bönderna i en särskild by. Det finns fäbodar långt ned i landet och ända upp till norra Norrland intill fjällen. En fäbodjänta fick valla ända från midsommar långt in till hösten. Samtidigt skulle hon mjölka korna och de djur som hörde till gården. Det gjordes ostar av korna och getterna. Även smör. De var lättare att ta tillvara och som kunde bevaras till vintern. Vem har inte sett de gamla jordkällare som finns lite överallt. Det är en kvarleva från den tiden. Fäbodar och dess liv går långt tillbaka ända till medeltiden. Dess förflyttningar av boskap mellan olika betesmarker. Det förhindrade att skogen hölls tillbaka och bildade istället ängar med olika blomster. Kospill gjorde att olika fauna trivdes på olika ställen. Så är det än idag. Det kallas för Naturområden, skyddade sådana för att spara för framtiden. Sen var kospill dyr vara och den samlade man upp för att användas på storbondens åkrar.

Självklart frodades fäbodskulturen som handlar om matkonsten, traditioner och framförallt vidskepelse med inslag av musik. Valthornet som användes flitigt hördes över berg och i hela fjällvärlden. Hon kallade djuren till sig. I Sverige fanns det fäbodar i Dalarna, Härjedalen och Värmland, Ångermanland och Norrbotten. Fäbodgränsen visar en kulturgräns som delar Sverige. Tex. Säter och Sätra kommer från Norge. Fäbodriften har långa anor, men blev mindre när jordbruket effektiviseradas och skogen blev värdefull. Bastbergets fäbodvall i Gagnefs kommun under 1800-talet var Skandinaviens största hushåll med nära 600 djur. Här har fäbodsdrifts funnits i över 400 år. Idag finns ungefär 150 gårdar kvar fördelade på fem fäbod´byar.

Nyvallens naturreservat finns i Jämtlands län. Kanske man borde besöka det stället. En skröna berättades att det var ju oftast flickor som var 'fäbodstinta' och dessa drog ju till sig traktens unga män. För att råda bot på detta placerade man en väldans gammal dam som fick sitta i fäboden och valla fäbodsstintan. Det berättas också att en blomsterkrans hängdes upp vid dörren varje fredag och då skulle det alltid vara färska blommor i den kransen. Och när nattens skuggor närmade sig, hände ofta att fäbodstintan gick ut och ropade in djuren med vallhorn eller så 'kulade' hon högt och ljudligt. Det kallas för kulning. Så här i vår moderna tid så minns dom riktigt gamla kvinnor och män hur det kunde låta uti skog och mark på den tiden. Kanske det också var en trygghet. Ingen var ensam. Man levde tillsammans. Det fanns ju mat både mjölk, ost och smör. Samt att NÄRHETEN till djuren som fick en särställning. Gå ut en promenad i skogen så kommer du att höra att fåglarna i skogen talar om att 'nu kommer det någon gående på vägen'. Djurens värld är skogen. De hör allt och talar om för dom andra djuren allt vad som händer. Det du och jag inte känner till det vet och känner djuren. Tänk på det när du är ute. Djuren följer dig. Fast du inte ser det.

Gloriaskatten önskar Dig kära läsare en fortsatt fin och solig sensommar. Glöm inte bort kaffekorgen. Tror minsann det är en kvarleva av fäbodslivet. Hur det var förr.

Forts. följer om fäbodarna. Ni vet väl att våra svenska folkdräkter var sydda för hand. All dekoration och färg har sin betydelse i olika län. Det gjorde nog den gamla damen vid fäbodvallarna. Satt och broderade på sin finaste skjorta. Och oftast var det blommor som man broderade av.

MIDSOMMAR - NATTEN SOM ÄR EVIGT UNG

Eskilstuna den 19 juni 2020

När jag tittar ut genom mitt fönster ser jag hur träden svajar och gräsen vajar för vinden. Man öppnar fönstret och hör sus ifrån naturen. Oftast är naturen tyst. Utom skogen som kan låta annorlunda. Det är susning bland träden. Det rasslar om mitt stora träd och på höstens mörka kvällar så rasslar det rejält eftersom det blåser mer. Det är mycket torra grenar högst upp som skallrar mot varann. Nu ska det höstmyset bort eftersom det är ett slyträd som har vuxit sig alldeles för högt. Det växer ungefär 1 meter varje säsong. Det blir till att såga ned ett gren i taget och sen kapa det. Ett jobb som heter duga. Träden som jag sen ska plantera får nog bli fruktträd har jag tänkt. Däremot får den svenska björken stå kvar samt rönnbär som gör att fåglarna får mat. Även vildrosen bär frukt såsom vilda nypon och det är också mat för fåglar.

Men döm om min förvåning när jag ser att grässtrån vid dikeskanten som har vuxit sig så långa, de liknar som långa spagettin. Så i min ägo har jag en gammal cykelhjul och tar man vara på den så går man ut i skogen och plockar en massa fina vilda blommor på vägen och då tänker jag mig att plocka dessa långa grässtrån för att sedan hänga det på cykelhjulet till att dekorera med. Du som inte kan göra det kanske kan unna dig en fin bukett från blomsteraffär, att pryda en midsommarstång med eller en cykelhjul eller något annat som får vara med ett tag till. Finns väl inget finare än en rostig klenod att drapera med lite fint. 

Du som har barn - låt barnen springa ut i skog och mark för att plocka blommor och gör som jag gjorde när jag var en liten flicka. Vi fick olika snören i en massa färger, sen satt vi och flätade band som fick hänga i alla grenar. Eller som hårband till hästsvans eller flätor. Eller ta en gammal skjorta eller påslakan som har gått sönder. Klipp dom i långa längder och häng upp i trädens grenar i din trädgård. Allt för att ge barnen lite att göra, samt att det är kul att tillsammans pyssla med midsommarfint. Glöm sen föralltinte i världen våra egna svenska färger att blanda gult och blått då har du din midsommar klar. Om du undrar vad jag tänker göra så är det just det jag ska ägna mig åt. 

EN UNDERBAR HÄRLIG MIDSOMMAR ÖNSKAR JAG ER ALLA

FRÅN GLORIASKATTEN 

SOMMARLOV - VI HAR VÄL ALDRIG LÄNGTAT SÅ MYCKET EFTER DENNA SOMMAR SOM I ÅR

Eskilstuna den 12 juni 2020

Vad vi har längtat efter denna sommar med sol, värme och snart jordgubbar. Vi har firat Sverige den 6 juni fast med avstånd. Och många har fått fira den i sin ensamhet. Men fast vi tror, människan, alltså att vi är dom ensammaste människorna på jorden så är det inte riktigt sant. Runt omkring oss finns den vackra naturen som skingrar ensamheten. Vi behöver bara öppna fönstret så hör vi liv. Fåglarna kvittrar dagligen, de tröttnar aldrig. Dock, det är märkligt med fåglarna, de börjar kvittra väldigt mycket så fort som solen visar sig och värmen tilltar utomhus, så finns fåglarna där. Men, nästan direkt efter midsommar så tystnar fågelsången. Istället hör vi en massa småljud ifrån holkarna som finns runtom i trädgården. Humlor och bin trängs därute och ger oss senare en massa god honung. För att inte tala om alla dessa småkryp som finns i skog och mark. Älgar, harar, rådjur och rävar ser på oss, fast vi inte ser dom.  Vi är inte ensamma. Du är inte ensam. Vi har ständigt sällskap av något mer. Det är skapelsens hand vi känner när vi är i vår trädgård eller går ut i skogan. 

Själv har jag skogsdjur på min tomt. Det är ju så otroligt gulligt att se ut över åkern för jag ser varje dag en råddjursmamma som vaktar sin lilla kid. Hela tiden syns hon och hon ser sig omkring, efter ett tag försvinner hon i det höga gräset. Men allt är inte frid och fröjd för hur det än är så går råddjuren på min tomt och mitt första äppelträd har fått sån fin blomning i våras och igår kväll gick jag en runda i min trädgård och ser inte ett enda äppelkart som faktiskt brukar synas efter sin blomning. Hela mitt fina äppelträd har inga äpplen. Tog ett tag innan jag förstod att dom förmodligen är uppätna av rådjuren. Då blir man ju förgrymmad. Brukar alltid göra höstens första äppelpaj av mitt fina äppelträd. Men det återstår att se, om jag har tur om något äpple kommer fram i höst. 

Nåja, här sitter jag med min mobil och lyssnar på Den härliga sommarpsalmen *Den blomstertid nu kommer'. Och minns min egen barndoms skolavslutning, vi sa faktiskt 'examenslov' på min tid. Jag gick i en sån där härlig gammeldags skola med en skolgård som var som en liten skogsdunge. Där dukades det upp långbord med saft och gräddtårta till alla skolbarnen samt till föräldrar. Den svenska flaggan vajade i vinden. Solen sken. Och vi alla skolbarn hade satt på oss den finaste skolklänningen man ägde och alla pojkar hade vit skjorta på sig. Alla var glada och lyckliga. Tror, att det finns inte en enda, som inte tänker på sin egen barndom när man gick i skolan. 

GLORIASKATTEN  får önska alla barn och föräldrar en  u n d e r b a r  s o m m a r med mycket sol, bad, lekar, glass och glöm inte att plocka smultron i skogen. Det är en fröjd att baka rulltårta med smultron och grädde.